Långt borta, i Atlanten, kringhvärfda utaf sjön,
Bo våra kära landsmän uppå den lilla ön,
Som tredje Gustaf erhöll utaf sin franske vän,
Och som den svenska kronan behållit har allt se’n.
Visst dessa kära landsmän ha länge se’n begyt
Att kosta svenska staten hvart år rätt bra med mynt ;
Men gerna vi betala, ty herrligt är ändå,
Att i Vestindien svajar vår flagga gul och blå.
Det bör vår stolthet smickra, att svenskar der man ser,
Som oss representera med vändiga manér,
Och derför tycker Kasper, att man kan låta bli
Att klandra jemnt vår lilla, men sköna koloni.
Med glädje erfor Kasper just här omm dagen, att
Åt guvernörn man bygger en ståtlig träfregatt,
Ty väl är värdt att offra halfannan million
För hvad som inför verlden kan hedra vår nation.
Ur “Kasper“, november 1874.
Bonjour!
y aurait-il des volontaires pour traduire ces quelques vers ?

