Franco - Suède --- Le Forum Suédois et Scandinave

[nono le mitron]

En grann flicka är vacker. Detta ord, som i de flesta sammanhang tycks något åldersstiget i vanlig svenska, har en lång historia i vårt språk. Men även om vi till exempel känner igen det i fornsvenskans granner, fin eller tunn, är det inte exklusivt för svenskan.

Grann är ett gemensamt germanskt ord. Det återfinns i ett flertal västeuropeiska språk. På danska heter det gran, i isländskan grannr och i lågtyskan grann. Intressant nog är det också besläktat med ett annat svenskt ord, nämligen ordet för barrträdet gran.

Upphovet till båda orden är det urgermanska gran, med innebörden att sticka fram eller vara spetsig.

Vous pourrez consulter d'autres articles dans le livre "Om ett ord"

[nono le mitron]

eller du kan prenummera dig på:
http://mailer.omettord.se

[mArTin-Le-FoU]

Jag har abonnerat på det igår och jag fick det här meddelandet i min postlåda idag ... vad intressant det är !

Tack för länken ...

[nono le mitron]

Kättare hör inte direkt till något av våra hjärtligaste uttryck. När det används är det för det mesta om människor som hamnat på irrvägar. Kättare sade man förr om avfällingar från den katolska läran.

Historien bakom ordet går tillbaka ända till 1100-talet. Då bildades nämligen katarerna, en grupp kristna som avvisade den traditionella kyrkans alla sakrament och byggnader. Katarerna förintades av den katolska kyrkan, som kom att använda deras namn som skällsord.

Ironiskt nog kommer dock katarernas namn av grekiskans Katharoi, som just betyder "de rena". Ordet är i sin tur bildat av katharos, ren eller obefläckad

[Herr Omar]

Jag har abonnerat på det igår och jag fick det här meddelandet i min postlåda idag ... vad intressant det är !

Tack för länken ...

"i går" = preteritum!!!

[mArTin-Le-FoU]

Oops ... ursäkta mig

[nono le mitron]

Vad har ordet för porträtt, som vi säger om avbildningen av en person, med mjölka att göra? Inte mycket, eller hur? Åtminstone inte om vi ser till svenskan. Men hur långsökt det än kan verka finns det en koppling.

Ordet för porträtt är ett typiskt 1700-talslån. Det kommer från franskan, där vi kan leda det tillbaka till verbet portraire - att rita och avbilda. Från början användes det helt enkelt om att dra streck med pennan.

Ursprunget är latinets protrahere. En sammansättning av pro i betydelsen fram, och av trahere, dra. Detta ord har i franskan även blivit traire, mjölka, med syftning på hur mjölken dras ur spenarna

[Herr Omar]

Pourtrait d'une vache.

[nono le mitron]

Något som är vagt är svårt att se eftersom konturerna är suddiga. Men ordet används ofta även i överförd betydelse om allt möjligt som är oklart och obestämt. "En obekräftad, svårkontrollerad och vag uppgift", skrev SvD 1996.

Ordet har använts i svenskan sedan slutet av 1770-talet. Det lånades då in från latinets vagus, med samma betydelse.

Det latinska ordet kunde också betyda irrande eller kringvandrande. Därav ordet vagabond, som förutom att vara ett varumärke för skor beskriver en luffare eller någon som lever ett fritt och obundet liv.

[nono le mitron]

Menlös

Det finns ord som har en så positiv innebörd att de med tiden överdrivits och förvanskats till skällsord. Ett exempel på det är patetisk, som egentligen beskriver det storslagna.

Ett annat är menlös - om personer som vi upplever som karaktärslösa och handlingsförlamade. Redan på 1600-talet hade en mer negativ betydelse fått fäste. "War icke alt för klok, och icke för meenlös", som det står i en ordspråksbok från 1604.

Men "utan men" - det är väl något positivt? Absolut. Och menlös är egentligen någon oskyldig, "ännu icke är fördärvad av världens ondska". Vilket så sent som år 2000 kändes igen i "Menlösa barns dag".

[nono le mitron]

Infanterist

Infanteristen är arméns fotfolk. Vanligtvis utgörs infanteriet av meniga soldater som strider till fots - även om dagens infanterister lika ofta strider med exempelvis pansarfordon eller helikoptrar. Men ordet säger ändå något om soldatens ställning.

Redan under medeltiden talade man om fanti eller infanti. Dessa var de beridna riddarnas tjänare, "gossarna" som marscherade och stred till fots. Ordet kan ledas tillbaka till italienskan, och ytterst till latinets infans, barn.

Uttrycket fant återfinns också i en något liknande betydelse i äldre svenska. Det var då synonymt skojare, skälm eller yngre narr.

[nono le mitron]

Brasa

En brasa är en uppgjord eld som är tänkt att skapa en trevlig stämning. Ett exempel är de stora majbrasor som vi tänder under valborgsfirandet. Ur myspyset har vi också fått ett bildligt bruk av ordet. "De glödgade sig vid den stora kärlekens brasa", kan man läsa i Strindbergs I hafsbandet från 1890.

Men man kan också be någon att ta sig i brasan. I det fallet är brasa slang för någons rumpa.

Brasa är ett helsvenskt ord. Det började spridas på 1680-talet efter att ha hämtats från svensk dialekt. Från början kom det till genom ljudhärmande, precis som ordet spraka.

[nono le mitron]

Marsipan

Marsipan förknippar vi självklart med tårtor och konfektyr. Redan i biskop Brasks hushållsbok från 1520-talet nämns blandningen, som oftast består av mandel och socker med någon tillsats.

Ordet kommer från tyskans Marzipan. Detta är i sin tur ett lån från det italienska marzapane, som från början syftat på den ask som man förvarade sötsaker i.

En teori är att ordet kan härledas till det mynt som venetianerna på 1100-talet kallade för matapan. Inspirationen var troligen ett bysantinskt mynt med en Kristus-lik kung på. I så fall kan marsipan ytterst vara besläktat med arabiskans mawthaban, "kung som sitter stilla".

[nono le mitron]

Haja

"Hajar du tugget?" Så skrev Aftonbladet om ungdomsspråk 2000. Haja betyder här förstå. Så har vi sagt i svenskan sedan mitten av 1800-talet.

Är det möjligen det läskiga däggdjuret haj som är upphovet? Nej, haja kommer av romani, precis som många andra slangartade ord från den tiden.

Det finns också ett annat haja - det som används i uttrycket haja till, att rycka till av något obehagligt. Inte heller detta ord har någon känd koppling till djuret. I detta fall kommer det av dialektala ordet haj, rädd, som använts sedan början av 1600-talet.

[Herr Omar]

Brasa

En brasa är en uppgjord eld som är tänkt att skapa en trevlig stämning. Ett exempel är de stora majbrasor som vi tänder under valborgsfirandet. Ur myspyset har vi också fått ett bildligt bruk av ordet. "De glödgade sig vid den stora kärlekens brasa", kan man läsa i Strindbergs I hafsbandet från 1890.

Men man kan också be någon att ta sig i brasan. I det fallet är brasa slang för någons rumpa.

Brasa är ett helsvenskt ord. Det började spridas på 1680-talet efter att ha hämtats från svensk dialekt. Från början kom det till genom ljudhärmande, precis som ordet spraka.

brasa - brasier - braise - brasero -