AudreyL a écrit::oops:
Jag har aldrig kunnat göra skillnaden mellan långt och kort u ... Samma sak med i:et ...
Ingen är perfekt.

Å my god, Audrey!!! Et tu parles donc comme Kallifatides?
Skillnaden mellan "långa" och "korta" vokaler är oerhört viktig i svenskan. Själv blev jag inte medveten om något svenskt uttalssystem förrän ca 15 år efter min ankomst. Jag kan berätta att jag led väldigt av mitt dåliga uttal under alla dessa år. Helt i onödan. Men jag hade inte gått på kurs, jag var självlärd, och ingen hade berättat eller förklarat hur vokalerna skulle uttalas. Jag lyssnade, jag härmade, men det blev ofta fel eftersom mina bekanta var antingen rikssvenskar, finlandssvenskar, eller finnar som liksom jag försökte prata svenska. Ett ord som
hus kunde därför uttalas [hus], [huss], [hos]... Jag blev aldrig klok på det.
Den som har svårt att lära sig "hörvägen" bör läsa lite om hur det hela hänger ihop. Det är viktigt att jobba med det så att man vet vilken eller vilka stavelser som är betonade, vilken eller vilka som inte är det. Det är viktigt inte minst därför att en obetonad vokal alltid är kort.
Jag rekommenderar att man börjar med att lära sig de långa vokalerna (9 st). Det är vokalerna i alfabetet. De är väldigt stabila och bör inte utgöra något problem för fransktalande.